Varför lämnar du tio olika kommentarer med personangrepp för? Du vet mkt väl att jag inte kommer godkänna dom.

Anledningen till att jag nämnde dig i mitt förra inlägg var för att du nämner mig heeeeela tiden i din blogg. I nästan varje inlägg kan jag läsa något om mig själv. Varför?

Jag ställde en enkel fråga och du hoppar på mig! Jag bryr mig om dig det var därför jag undrade. Trots att vi inte umgås längre. Vi har inte umgåtts på flera år och vi kommer inte börja umgås igen. Du måste förstå det.

Du har blivit så förändrad. Jag vet inte riktigt om jag känner dig längre..

Jag nämnde dig i förra inlägget, sen kände jag att jag behövde försvara mig efter dina kommentarer med personangrepp. Men nu är det sista gången jag nämner dig i min blogg. Jag hoppas du slutar nämna mig också. Var glad för den tiden vi hade, alla tokigheter vi gjorde. Jag kommer alltid bry mig om dig. Men vänner har vi inte varit på flera år.

Idag ska jag, Emelie, Andreas och Liv ner på stan. Vi ska kika efter julklappar. Får hoppas vi hittar till alla. Ska bli skönt att ha det gjort tidigt för en gångs skull.

Annars springer man ju dagarna innan som en galning för att hitta nått. Man lär sig aldrig heller. Haha. Alltid ute i sista sekund. Men i år blir det andra puckar.

Har lyckats kommit på vad det blir till alla i år. Annars brukar ju det vara kruxet.

Igår skulle jag lägga om däcken men mitt skaft var borta så jag fick låna pappas, som tyvärr var kortare än mitt. Vilket gjorde att jag inte fick lös alla bultar. Sen är jag ju tyvärr för liten för att kunna hoppa på skaftet så dom lossnar. :P

Annars är allt som vanligt. Jag och Mattias käkar LCHF. En viktnormaliserande kost, vilket känns bra. Jag har alltid pendlat mellan 48-53 kg. Nu hoppas jag att jag kommer gå upp till 53 och stanna där. På lördag är det halloweenfest, jag har velat fram och tillbaka om jag ska gå eller ej. Om jag byter däck imorrn så jag kan åka hem och hämta kläder så lär det nog bli så att jag går.

Blir inte klok på en viss person. Är du Borderline eller vad är det med dig?

Ena dagen si och andra så. Svart eller vitt. Du kanske borde kolla upp dig?

Du börjar skriva hur bra du har det, sen tappar du tråden och innan du skrivit klart så är du bara arg och förbannad på allt?

Nej nu är Emelie och Andreas här. Så nu ska vi ner på stan. Så ska jag mysa lite med Liv. Hon har nog saknat sin tokmoster ;)

Har min dator inlämnad på lagning då skärmen ballat ur totalt. Därav den dåliga uppdateringen. Lånar Mattias dator nu, hoppas jag får tillbaka min snart.

Annars gör jag inte så mkt, ligger på soffan exakt hela dagarna. Inte alltför roligt.. Blir så otroligt less på alla falska människor också. Tydligen duger man inte som vän längre. Jag orkar knappt bry mig längre. Förstår inte vad jag gjort men det visar sig väl. Får helt enkelt börja umgås med annat folk.

Nej, nu lämnar vi det där. Tänkte hoppa in i duschen, sen måla på naglarna lite. Kanske tar en sväng till solariet också? :)

Det slog mig att det är ett år sen nu. Ett år sen hela mitt liv tog vändning. Ett år sen jag insåg att endast jag själv kan styra och ställa över mitt välmående.

Det slog mig också att de är ett år sen Mattias och jag spenderade en massa tid med varandra.

Låten Daughtry-September dök upp på min playlist, jag var bara tvungen att lyssna på den.

Den och No surprise var riktigt sönderspelade under den tiden.

Känslor kommer tillbaka när jag hör Chris röst sjunga i mina högtalare. Bra och dåliga känslor. Lyckliga känslor. Känslor av att vara fri. Det var precis så det kändes då. Jag kunde göra vad jag ville, jag var odödlig.

De dåliga känslorna som kommer upp vill jag inte dela med mig av, mina närmsta vet ändå. Allt sånt är glömt nu.

Blev tvungen att läsa lite ur min gamla blogg och då dök detta inlägg upp.

"Jag mår inte dåligt på något sätt, jag är bara väldigt fundersam vad som hände med mig. Mamma och jag hade en diskussion idag och jag sa att jag nog borde skaffa mig ett annat umgänge. Hon kontrade med att jag nog borde skaffa mig ett nytt liv. Först stod jag där som ett fån, hade jag hört rätt? Hade verkligen min egen mamma bett mig att skaffa mig ett liv? Men sen förstod jag, hon har rätt.
Alla mål som jag satte upp för mig, alla planer jag hade, vart tog dom vägen? Jag fastnade någonstans på vägen under allt det som hänt senaste månaden, och jag har ingen aning om vart. Jag vet fortfarande vad jag vill men på nått sätt så känns allt mycket längre bort helt plötsligt.

Mamma frågade vad som hänt med Englandplanerna, eller alla utlandsplaner över huvudtaget, vart planen med bilen tog vägen och jag har faktiskt inget svar. Dom har nog bara runnit ut i sanden..

Just nu så står jag i ett vägskäl och jag har ingen jävla aning om vilken väg jag ska ta för alla vägar ser likadana ut. Sen att mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn kan också spela en stor roll till att jag nu står i det här vägskälet. Jag antar att jag nån dag kommer känna vilken väg jag ska välja, men nån dag känns väldigt långt bort just nu. Allt jag skulle vilja ha är en knuff i rätt riktning. Ingen stor knuff, bara en antydan till att det finns andra människor där ute längs nån väg.

Chris Daughtry - September"

Som ni ser lyssnade jag på den låten då, exakt samma låt som just nu går på repeat på spotify. Nu ett år senare kan jag se tillbaka på det här och faktiskt känna att jag valt rätt väg. Jag valde inte någon av vägarna jag nämnde här. Inget av ovanstående planer har satts i verket. Jag valde en helt annan väg, men det är väl som vanligt. Jag väljer de annorlunda vägarna, inte de vägar som folk ber mig välja. Jag har alltid gått emot strömmen och det har alltid funkat för mig. Jag säger inte att det varit lätt, men det har fungerat för mig.

Men det viktigaste av allt är att alla dessa vägar lett mig till Mattias. Ibland kan jag gråta av lycka över att jag har han. Han är verkligen ljuset i mitt liv. Varenda sekund utan honom är en evighet. Jag saknar han så fort han inte är i närheten. Han får mig att känna mig så älskad, han får mig att känna mig uppskattad. Han ser på mig på ett sätt som ingen annan någonsin gjort. Han får mig att känna mig hel. Och de bästa av allt, han är min.. Min pojkvän.

Mattias, jag älskar dig av hela mitt hjärta..

Uttrycket "vi är alla mänskliga" brukar vara ett uttryck många använder sig av när någon gjort ett misstag.

Jag tror på ödet och att saker och ting är förutbestämt.

Men gud då, gör aldrig han misstag?

Eller Allah? Eller Jesus? Eller någon annan av högre makt?

(förutsatt att man är troende då)

Vad gör dom så isåfl för att åtgärda det? Varför är det så att vissa måste skiljas från sina älskade alldeles för tidigt. Är det ett misstag gjort av högre makter? Eller är det förutbestämt? Av vilken anledning isåfl?

Är man död så är man död, men jesus då. Han återuppstod ju? Varför betyder inte det att dom kan åtgärda sina misstag och ge människor sina älskade tillbaka.

För det är precis vad jag tror, att det är ett misstag. Alla gör misstag. Och så länge man inte finner anledningen till händelsen och kan dra lärdom så är det för mig ett misstag..

Måste bara säga att jag såg alla avsnitt av Bella&Tyrashow och jag verkligen älskade den showen.

Så jag var ju nästintill tvungen att se Kenza&Tyras show också.

Tror dock att denna show slog den första. Älskade när Kenza kom i en blond peruk från början, när både Kenza och Tyra går och tänker för sig själv. Känslan man får när man ser på showen helt enkelt.. :) Underbart!

Nej jag kan inte sova som vanligt. Jag var alldeles för törstig (?) så jag klev upp igen. Jättekul att sova då, de hjälpte inte att dricka vatten heller.

Haha, den sjukaste sak hände i fredagsnatt. Eller ja, jag la mig 3. Jag drömde att jag drack vatten. Alltså inte 1 glas utan snarare 4-5 tillbringare. När jag vaknade sen runt 10 så hade jag en öken i munnen. Hehe, kanske var det därför?

Nån frågade vad som hänt med mitt hår eftersom de blev akutklippning. Behöver jag säga mer än att jag misskött det senaste året med blondering på blondering? Tänkte dock lägga ut bilder på alla hårfärger jag lyckats skaffat mig senaste tiden. Fina som fula. Ljust nu är jag blond iaf, tänkte nog vara det tills utväxten blir för mkt. Håret måste nog vila nu. Sen blir det ljusbrunt förmodligen. Blonderingen är ett big no-no hädanefter. (Jag är rätt så trött på att vara fjortisblond också)

Till alla er som tycker mitt hår är så långt och fint (?) kan jag bara säga en sak:

Jag har klippt mig!!

Numera är mitt hår axellångt. Eftersom jag är så sjukt fattig nu för tiden tänkte jag såhär: Mindre hår=mindre schampo! Jag måste ju försöka dra in på nån utgift.               Haha!! Skoj! Inte ens jag är så dum :b

Det var bara en akutklippning, mitt hår mådde inte så bra och jag har länge varit sugen på att klippa kort så.