Jag har inte mer problem eller tankar än någon annan människa. Skillnaden är att jag skriver ner dom. Jag lyfter fram att dom finns därför att det känns som att då blir dom mer konkreta. Det hjälper mig på vägen.

Så ni som tror att jag mår dåligt eller ständigt grubblar. Ni kan vara lugna, jag är precis som alla andra. Jag bara sätter mina tankar och problem i ord. Visar att dom finns helt enkelt. :)

Jag antar att det är därför ni läser min blogg kära läsare. Därför ni är nyfikna helt enkelt. Vi är nyfikna av naturen och såklart lockar det att veta vad andra sysslar med ;). Det är nog därför vi läser kändisbloggar också, för att se om dom är precis lika mycket människa som oss själva och självklart är dom det även fast dom ofta vill framstå som lite bättre!

Tänkte skriva en liten notis i förra inlägget bara men jag kände att det var så mycket som bubblade upp inom mig och då hade hela förra inlägget blivit översvallat av det här istället.

Det känns som om jag ibland lever mitt liv igenom vad andra vill. Inte när det gäller stora saker kanske utan snarare vad man vill för stunden eller vart man vill komma med vissa saker.

Jag känner att om jag tycker helt annorlunda så är det bättre att bara följa med istället för att säga hur jag vill. (inte i alla situationer såklart men i många, kom inte och säg att jag alltid får som jag vill, om ni tycker det så har ni missuppfattat inlägget och kan lika gärna sluta läsa här)

Jag kan känna att jag just nu har totalt tappat kontrollen om en situation. Just därför att jag sitter där med ett leende på läpparna och bara nickar, låtsas som om jag håller med till 100% när det egentligen bara är 20%. Om ens det.

Jag försökte säga vad jag tyckte och tänkte, men det kanske inte framgick riktigt. Synd att du är så blind ibland. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva nu för att verkligen få fram allt, men det blir för genomskinligt. Jag får hoppas att det går att läsa emellan raderna. Jag borde nog lägga det här bakom mig..

Det här med att vara sig själv då?

Har ni någon gång träffat en person som så gärna försökt att framställa sig själv som en bra person? Någon som varit så sjukt bra på det att ju mer man lär känna varandra så tror man faktiskt på att den personen är sån. När man senare når en viss gräns, där personen i fråga vet att vänskapen är "safe". Då slappnar den av och man inser snabbt att den här personen är som alla andra. Men då är man redan fast, vänskapen finns där, minnena finns där, allt. Besvikelsen då? Vad gör man av den? Vad gör man av hoppet? Hoppet att den där personen som man först lärde känna finns därinne? Det hade jag gärna viljat haft ett svar på, för jag vet faktiskt inte.. Jag kanske analyserar för mycket?

Jag tänkte att jag kanske skulle lösenordskydda det här inlägget men jag kom på att det vore nog bara bra om det lästes av de rätta personerna, just nu så skiter jag i vilka som kan läsa det här. Det kanske var ett sista försök att få fram det jag tänker? Jag vet inte. Nej nu har jag verkligen sagt alldeles för mycket. Jag hade verkligen kunna skrivit en hel bok just nu. Ska nog skriva ett till inlägg som blir lösenordskyddat när jag liks är på gång(om något helt annat), mina halsmandlar spökar så jag kommer ändå inte kunna sova..

Som en liten påminnelse till er, läst alltid den finstilta texten också.

Igår på dollarstore så låg det några kartonger fulla med godis, såna där snuskiga nougatägg som säljs under påsken. Över kartongerna satt en skylt "nougatägg" lite längre ner "2 för 50". Dyrt tänkte vi. 50 spänn för två små godisar i samma strl som lösgodiset.

Vi läste sen hela skylten, "30 kr för en stor burk".. De var alltså två burkar som kostade 50 för er som inte fattade det.

(förstår inte ens varför jag förklarar det roliga, som om ni skulle vara tröga på nått sätt och inte förstå)

Helt off topic..

Idag är jag inne på flytt-tankar. Kom på att jag kanske borde räkna dagarna jag vill flytta och dagarna jag vill bo kvar, det valet med flest dagar borde kanske vinna. Skämt åsido, men nu känns det som om det är rätt solklart vad jag vill, jag har inget som håller mig kvar här. Om inte något helt oväntat händer så flyttar jag.

Jag har ju en tendens att försöka få plats med alla mina flaskor på blandaren när jag duschar. Vilket ofta resulterar i att nån ramlar i golvet. Sist var det min duschcreme. Det roliga var att locket fick sig en smäll, så piggen som ska täppa till hålet. Ja nog tusan täpper den till hålet alltid.

Den lossnade nämligen från locket och nu sitter den fast i hålet. Jag har ställt mig på tuben, stampat på den och t.o.m hoppat på den! Lite försiktigt sådär.

Men den där piggen sitter kvar som om den alltid suttit där.

Att inte tuben gått sönder så som jag behandlat den. Jag har iaf kommit på lösningen nu, klippa upp botten..

Jag ska nog göra en ny playlist på spotify.

Sönderspelat ska den heta. I den ska alla låtar jag spelat sönder ligga. Fast.. Det är ju isåfl alla låtar kom jag på. Jag kanske bara borde byta namn på den jag har nu istället.

Sönderspelat var det iaf..

En liten påminnelse såhär på torsdagseftermiddagen; Ät aldrig hårdbröd i sängen!

Du vet hur irriterad du blir när du lägger dig på kvällen, känner att det sticks överallt, suckar, kliver upp, borstar bort, lägger dig igen, känner att du inte fått bort en enda smula, suckar igen, kliver upp, river bort lakanet, skakar det, bäddar tillbaka, lägger dig i sängen, tänker äntligen, ligger nån minut, känner att du blivit pigg av kvällsgymnastiken.