Oftast försöker jag lägga mig i tid, även fast jag vet att jag inte kommer somna på flera timmar. Så ibland på kvällarna när jag hör köksklockan plinga brukar jag räkna slagen bara för att få reda på vad klockan är och hur länge jag legat och vridit mig. Tyvärr brukar jag missa dom första slagen ibland och då brukar jag gissa hur många den slagit och räkna därifrån.

Igårkväll var det exakt vad jag gjorde. Jag trodde den slagit fem slag så jag började räkna...6....7....8....9....10....11...12...13... eh? 13?...

Fail..

Jag somnade kort därefter. Vad klockan var, de fick jag aldrig reda på..

Jag har en sjukdom i halsen, en kronisk sjukdom på mina tonsiller säger läkaren. Eller halsmandlar som vi vanliga svenssons säger.

Är det jobbigt? Som f-n!!

Gör det ont? Ja till och från..

Vill jag ta bort dom? JAA!!

Kommer jag få det? Nej, egentligen inte eftersom jag inte har återkommande infektioner.

Om jag tjatar då? Ja förmodligen.

Har jag tjatat? Ja litegranna.

Orkar jag fortsätta tjata? NEJ!

Jag önskar jag hade återkommande infektioner istället för en kronisk sjukdom. Dagens sjukvård..

Vi drog en stökresa till Junsele och hälsade på Farmor&Farfar. Med vi menar jag, Jag, Emelie, Andreas och lilla Liv. Farmor hade ju inte sett hennes barnbarnsbarn så det var roligt. Farfar är lite dement så jag vet inte om han förstod riktigt att det var hans barnbarnsbarn.

Jag uppdaterar inte så ofta vad jag gör om dagarna, ändå har jag ju rätt många läsare. Det kanske inte är sånt folk vill läsa?

Fick höra idag att jag måste sluta säga "drog". Man kan inte dra allt man gör. Haha. Har inte tänkt på det förut men nu hör jag ju själv att jag säger "Vi drog en" eller "ska vi dra en"...

Ju mer jag funderar ju mer fundersam blir jag, jag trodde jag hade det klart för mig vad jag ville. Tills jag började fundera. Jag var bombsäker på att jag ville flytta, tills för nån månad sen. Igår var jag säker på att jag ville stanna tills jag funderade igårkväll, då blev jag säker på att jag ville flytta. Tills för en kvart sen. Sådär håller jag på.

Tankarna som snurrar är; Vill jag bara stanna för att alla säger att jag kommer längta hem? Vill jag stanna för att det var vad jag ville från första början? Finns det nån anledning till att åka? Vilka anledningar finns det till att stanna? Jag önskar människor kunde vara lite mer konkreta med vad dom tycker, jag är trött på att höra svaret "gör det du känner för".

Jag vill inte flytta och sen höra orden "du skulle ha stannat" eller stanna och sen ångra mig.

Jag önskar nån bara kunde skaka om mig och säga "STANNA!" eller säga åt mig att flytta.

Visst, jag har mina vänner här. Utöver det, så har jag inget som håller mig kvar här.

Stanna och läsa här hemma eller flytta och läsa där.. Just nu vet jag faktiskt inte.

Att det finns människor som ens orkar lägga ner energi på att kommentera andras bloggar.

Sticker det så mkt i dina ögon att en så pass ung tjej som jag har framtidsplaner och mål i mitt liv? Jag vet vad jag vill åstakomma här i livet och vad jag vill uppnå. Du kanske borde fundera ut det du med? Ett litet tips, all den energi du lägger ner på att klanka ner på andra, lägg den på att försöka uppskatta dig själv istället.

Kalla mig inte oansvarig, jag lever mitt liv som jag vill. Vill jag gå ut och roa mig med mina vänner vissa helger, låt mig. För lilla du, stadiet där man endast drack alkohol för att bli full. Det har jag vuxit ifrån för flera år sen. Och om du inte uppfattat det så kan jag berätta för dig nu att du bör läsa min blogg med en nypa salt och se emellan fingrarna ibland. Jag är inte så seriös i mina skämt som du kanske tror.

Du tjänar ingenting på att klanka ner på mig för jag tar inte åt mig ett dugg, jag tycker bara synd om dig som måste ha ett rent ut sagt förjävligt liv eftersom du inte kan glädjas med andra.

(Jag skriver du eftersom alla kommentarer har samma ip-adress, BUSTED)

Jag gillar reklamen med den där mannen som tävlar sig igenom livet. Kan det vara AMF Pension? Aja, skitsamma.. Det jag ville komma till är att de inte bara är han som tävlar.

Idag när jag klev innanför dörren frågade pappa mig vad jag hade ägnat mig åt hela dagen.

Jag berättade att jag varit hos min syster, sen la jag till; "så jag har myst med Liv idag".

Då kontrade pappa med "1-0 till dig"

Om man kommer hem sju på morgonen, är festen lyckad då?

Det var nämligen exakt vad jag gjorde. Jag har en tendens att hålla det jag lovar när det gäller fester. I Åre vräkte jag ur mig; "fullast vinner".. Ja, jag vann ju iaf. Igår skulle jag "ta igen" mina helger jag inte varit ute. Sagt och gjort. Inte med det sagt att jag var stupfull och inte kunde stå på benen. Utan snarare att jag gav järnet.

Party like a rockstar?

? hehe?