Nej jag tänker inte kommentera SD:s plats i riksdagen.

Däremot tänkte jag kommentera detta:

För fyra år sen lovade alliansen att dom skulle minska arbetslösheten. Det konstiga är att det aldrig varit så många arbetslösa här som det är nu. Alliansen vill att alla ska jobba, men hur F-N ska det gå till när det inte finns jobb till alla? Vad tänker dom med?

Dom vill avskaffa avgifter för arbetsgivare för att fler ska anställa, men hur ska dom kunna anställa när dom inte behöver extra arbetskraft?

Dom påstår att om det inte finns jobb där man bor ska man flytta, men ärligt. När det väl kommer till kritan så skulle dom inte heller flytta ifrån sin familj, vänner, pojkvän/flickvän.

Det finns t.o.m dom som inte har råd att flytta. Hör ni hur det låter? Människor har inte råd att flytta och skaffa jobb! Vet ni vad det beror på? Jo, den låga ersättningen. Förstår ni vad som händer om den sänks mer? Förstår ni vad ni utsätter folk för? Människor kommer behöva gå i personlig konkurs om det här fortsätter. Tror ni att alla arbetslösa vill vara det eller? Jag tror över 90% vill arbeta, men det går inte. Ska vi bli straffade för att vi vill nått som inte går?

Jag har nyss varit på arbetsintervju 25 mil härifrån och slösat bort över 1500 kr som jag aldrig kommer få tillbaka, dom är åt skogen. Borta med vinden, long gone, vad ni vill. Kunde jag behövt dom där pengarna till nått annat? Ja, min bil som är trasig. Min bil som jag måste ha därför att vi inte har en fullt fungerande kollektivtrafik här i Norrland!

En annan sak som har hänt är att jag sökte ett jobb och där kunde jag kanske bli erbjuden en praktikplats, en praktikplats som kunde leda till en 6 månaders provanställning. En praktikplats som jag inte hade råd att ta? Det rimmar dåligt. Jag hade inte råd att pendla 8-9 mil om dagen därför att min inkomst är för låg, jag hade heller inte råd att flytta dit därför att min inkomst är för låg.

Jag ska vara ärlig och berätta att jag tjänar 2815 kr i månaden. Jag tjänar lika mkt om jag tar en praktikplats, visst tycker ni också att det känns lockande att gå ut på praktik och slita häcken av er på ett heltidsarbete i 3 månader och sen leder det inte ens till ett jobb?

Jag har mer än gärna praktik om det senare leder till jobb.

Tyvärr tänker många ungdomar att tjänar dom lika mkt som att gå hemma som att ha praktik, då går dom hellre hemma.

Jag? Jag vill bara ha ett jobb..

Nej, jag tycker inte att alliansen är självisk, men jag förstår nu varför dom är blå, därför dom är så jävla blåögda så det finns inte. Vi skämtade för nån dag sen när vi läste tidningen om att dubbdäck ska förbjudas på vissa ställen.

Ni kostymnissar, ni borde sättas i en lägenhet på tjärnen, levandes på aktivitetsstöd. Är ni snäll kan ni få låna en bil med dubbfria däck och försöka ta er fram överallt. Annars kan ni gärna få åka bussen, som går alldeles för sällan, och när den väl går. Ja då får ni gå flera km för att ta er till och från bussen. Ni är så välkomna så. :)

Jag söker och söker men det händer inget.

Hade ju min intervjuhelg i Åre men där blev det inget, inte i kramfors heller där dom ringde och hade intervju.

Jag vill så gärna ha ett jobb! Jag är så sjukt taggad till att börja jobba!

Läste nånstans att när dom anställer personer så söker dom på personerna på google för att kolla om de finns eventuella bloggar och hemsidor. Så alla som har en blogg/hemsida borde tänka på hur man framställer sig.

Visst, de kan jag hålla med om att man inte borde provocera eller liknande, men allt kan man ju inte ändra på? Då kommer de tillslut gå så långt att man framställer sig som en helt annan person.

I veckan gick jag ut med skitigt hår, tänkte ni ville veta liksom.

Saken var den att mitt hår var skitigt, men mitt schampo var slut, men för att köpa schampo behövde jag tvätta håret, men jag kunde inte för schampot var slut, så jag behövde köpa nytt, men jag kunde inte för jag behövde tvätta håret. See the problem?

Tillslut gick jag ut med smutsigt hår, jag tvättade inte ens håret den dagen. Dagen efter dock.

Även jag har kommit underfund om att de sliter lite väl mkt att vara platinablond hela tiden, därför har jag lagt i pigment i håret just nu, men jag kunde tyvärr inte bestämma mig för om jag ville ha det ljusbrunt eller honungsblont så tills vidare la jag i slingor i pigmentfärgen. Men nu börjar jag bli rätt less på att springa runt såhär men jag kan verkligen inte bestämma mig för hur jag ska göra :b

Tips nån?

Tankarna som snurrar just nu inför Åre är: Jag har fel mysbyxor med mig, jag hittade inte mitt underställ så ja hoppas det är varmt eftersom vi ska vara ute större delen av tiden. Ja hittar inget som representerar Åre för mig, vad kommer dom tycka om jag kommer dit utan nått? Kommer jag inte få nått jobb bara därför? Kommer bensinen räcka? Jag hade hoppats att mätarn hade stått lite högre nu när jag tankat upp mina sista pengar den här månaden, jag hoppas jag inte behöver ha pengar där borta. Jag hittade inget lakan som passade så jag tog två påslakan, jag hoppas det går bra. Tänk om bilen går sönder? Tänk om jag inte hittar dit till stället vi ska träffas på?

Sen är de lite andra tankar som snurrar, typ som att jag glömde hårtorken så jag måste åka i blött hår inatt. Måste hämta den.

Sen funderar jag på intervjun. Hon sa att dom har två sorters anställningar, en provanställning på 6 mån och sen kunde man få praktik 3 mån och få aktivitetsstöd från försäkringskassan, därefter kunde man få provanställning. Får man verkligen göra så?

Företaget tjänar ju såklart på det, dom får en person som jobbar heltid men någon annan betalar. Men om dom söker folk för dom har lediga tjänster, får dom verkligen sätta folk på praktik då? Måste nog gå på AF och fråga. Så just nu är jag orolig att dom erbjuder mig praktik istället för provanställning. Vilket betyder att jag kommer jobba heltid för mindre än 3000:- i månaden plus att jag ska pendla till Kramfors. Så då måste jag tacka nej.

Ska nog gå på AF på måndag och fråga. Får försöka tänka på annat tills dess.

Har packat ihop väskan så nu ska ja hem och packa om den till saker jag behöver i Åre. Tyvärr fastnade jag här en stund.

Vaknade imorse och hade fått ett sms från Mattias där det stod "saknar dig". Känns jobbigt att vi inte får träffas på hela dagen imorrn. Men det kommer ordna sig. Det vet jag ;)

Nu kommer Mayhem och är jobbig, han ska av nån anledning ligga på mig helst över datorn, armarna och gärna uppe vid halsen också.

Nej nu ska jag åka hem och få lite saker gjort. ^^,

Jag blir så less på att jag inte får sova. Jag ligger och vrider mig i flera timmar, tittar på klockan emellanåt och inser att tiden går alldeles för fort. Om jag nu lyckas somna så vaknar jag av mardrömmar. Sen inser jag att det inte gått mer än 20 min sen sist jag kollade på klockan.

Förstår inte varför det ska behöva vara såhär, jag blir tokig snart. Jag som aldrig haft problem med att sova.

Jag förstår inte varför det ska komma nu? Nu när jag äntligen börjar inse att allt kommer ordna sig och att de förhoppningsvis inte dröjer alltför länge innan jag har ett jobb.

Det är som dom säger att det är psykiskt påfrestande att vara arbetslös, man blir (tro det eller ej) stressad. Tankarna snurrar dygnets alla timmar på hur man ska klara sig ekonomiskt, hur man ska lyckas få jobb, vad man ska hitta på av all tid m.m

Jag har haft turen ändå att lyckats hålla mig "över ytan" och lyckats skjuta bort tankarna och levt i tron om att allt kommer bli bra. Jag har faktiskt mått jättebra! Men nu, nu när jag vet att allt kommer bli bra, då först börjar jag känna av allt det där. Vad är det för fel på mig?

Kanske förväxlar jag allt det där med min nervositet att få ett jobb, jag hoppas det är så. Det verkar rimligare. Det är spänningen som spelar mig ett spratt helt enkelt. Jag slår vad om att jag kommer gråta den dagen jag får ett jobb, så lycklig kommer jag bli!

Men som dom säger så finns det nått positivt i allt och det positiva med allt det här är att jag kan ligga och titta på Mattias när han sover. Han gör mig så lycklig och jag blir så glad av att bara ligga och titta på honom, känna hur mkt jag tycker om han och veta att han är min :) <3

Telefonen ringde imorse och på displayen så stod det "okänd". Det är bara mamma som ringer från skyddat nr men jag hade en känsla av att det inte var hon. Svarade iaf och tro mig när jag säger att jag höll på få en hjärtattack när det var en telefonintervju. Jag hoppas de gick bra iaf, även fast det inte kändes så. Men så känns det väl alltid? Man kommer alltid på i efterhand en massa saker man skulle sagt(eller kanske inte sagt?)

Imorrn ska jag åka hem till forse och hämta lite saker, sen hem till Nyland och packa, tanka Jocke så allt är klart tills på torsdagmorgon. Ska åka fyra! Vilket betyder att jag måste kliva upp tre för att hinna duscha så jag vaknar till. Åker hem på fredagkväll igen. Sen förhoppningsvis hämtar vi Miller på lördag så då blir det mys hela helgen :)